Posts in Category: personligt

2015 – här kommer jag!

Här har året börjat finfint och jag ser fram emot ett 2015 med nya stigar att vandra på. Jag håller på att utveckla mitt företag som hitills enbart har varit inriktat på musik men en dröm har länge länge funnits att göra något mer. Nu tror jag att jag vet åt vilket håll det ska bära. Berättar mer så småningom. Det känns så spännande!

Hoppas att ni följer med mig in i det nya året!

 

DSC_7475web
Hinner inte att fota så mycket just nu, så jag satt och bläddrade bland gamla bilder. Det här kortet togs för ett drygt år sen.
Tycker det säger allt. Lille killen i centrum … då som nu. ;-)
Kram på er!
Pernilla

 

Från tråkigheter till roligheter

Vet inte vart jag ska börja. Kände bara för att komma in en stund på bloggen igen. Det har ju varit tomt här en lång tid nu. Jag har helt enkelt inte varit frisk. Men …. nu börjar liksom livet återvända och det känns som jag börjar hitta tillbaks bit för bit, steg för steg, tillbaks till de saker som jag vill göra, allt som jag längtat efter så länge nu. Att vara en glad mamma till exempel….. en pigg mamma.

Vad var det som hände egentligen? 

Under våren/sommaren kände jag mig allt mer trött och utarbetad. Jag tänkte till en början att det inte var så konstigt med tanke på allt som hänt sen Charlie kom till världen … det var njurbäckeninflammation, vi flyttade till nytt stort hus, allt med flytten, trubbel hit och dit med vissa saker som rörde försäljningen och andra personliga saker inom familjen. I mitten av sommaren fick Charlie återigen nya infektioner och det blev akuten tre gånger med påföljande antibiotikakurer.

Och så mamma på det. Då kan man ju få vara trött, rent utav lite utarbetad … men …. det blev värre än det. Jag tappade motivationen, kände mig deppig och alla vardagssysslor som att laga mat eller plocka ur diskmaskinen blev som värsta utmaningarna. Jag kunde inte förmå mig att förstå vad det var jag skulle göra. Jag kunde stanna upp mitt emellan lökhacket och kylen och fråga mig själv ”vad var det jag skulle hämta nu … ?” Jag orkade inte ens ta en lugn promenad med vovven …

Jag insåg att jag faktiskt hade hamnat i nån slags utbrändhet. Och på nåt vis så var jag faktiskt det. Utbränd. Den fantastiskt vackra sommaren som alla skrev om. Jag läste hur alla badade och hade middagar, vänner som ville att jag skulle följa med till stranden eller komma på fika, sådär lite spontant trevligt bara. Men , det gick inte. Den jobbigaste känslan var att jag inte ens orkade vara en glad och pigg mamma. Det skar mest i hjärtat……

Då bokade jag en tid hos läkaren. Det är någonting som är fel. Det var fel. I ett enkelt blodprov visade det sig att jag hade alldeles för höga TSH-värden. Sköldkörteln krånglade och när jag fick veta det så stämde alla symptom in. Det var faktiskt skönt att få veta vad det var. Alla pusselbitar ramlade på plats.

Jag började äta levaxin för sköldkörtelrubbningar när jag var gravid, det är tydligen vanligt att det kommer just då och jag tog om blodprov efter förlossningen för att se att alla värden såg bra ut. De gjorde det då. Jag visste ingenting om att det kunde ändra sig så snabbt igen.

Efter nya prover i somras hos läkaren såg de att jag hade hade jag hypotyreus; underfunktion av sköldkörteln. Jag skriver detta till stor del för att någon annan som läser här kanske är i samma sits som jag var i somras. Detta smyger sig på, sakta,  och det är en hel radda med otäcka symptom som man drabbas av. Det bästa är att man blir helt återställd när man ställer in den rätta dosen av levaxin.

Jag har ökat min dos nu två gånger och som sagt, nu börjar jag känna att jag är med i leken igen, med i livet!!! Det är en fantastisk känsla!!! Jag njuter verkligen av alla stunder där jag nu orkar att vara med! Jag kan ta en skön promenad med vovven och Charlie, hälsa på fina vänner för en fika och komma hem glad och ändå orka med resten av dagen. Jag orkar leka med Charlie, stunderna vid matbordet är ljuvliga! Vi kan sitta länge och han pillar glatt i sig det mesta, leverpastej och smörgås är en favorit till mellanmål! Vi skrattar tillsammans och jag njuter av att kunna vara där, så fort tiden går, han växer och har blivit så mycket mer med i allt.

Idag tog familjen en sväng till Noas Ark, där var det skördefest idag. Vi träffade lamm, grisar, åsnor, hönor och tuppar. Charlie klappade faktiskt en häst för första gången! Han tyckte det var så häftigt!

Det är hans första ord också … inte mamma eller pappa… nejdå … utan HÄST.
”Hässccht” heter det. ;-)  Han har en duplo-lego-häst som vi säger ”häst” om, och han gillar den där hästen väldigt mycket. Så då kan ni tro att idag när han fick klappa en riktig häst, då var det extas!!!

DSC_0464

IMG_0730

Fina vänner och många nya idéer

Idag var en sån där dag när vi kunde njuta av solen. Riktigt njuta. Inte näsan i en flyttkartong utan ta sin kopp kaffe och slå sig ner på altanen.
Det bästa var att ha sällskap av finaste E som kom förbi på en spontan visit. Varje gång vi träffas så blir jag på så gott humör! Med vissa människor så känner man sig sådär avslappnad och glad, så är det när jag träffar E.
Och nu har jag en massa nya idéer i huvudet som förhoppningsvis kommer visa sig här hemma så småningom. Såna där idéer … de poppar alltid upp när vi kommer igång och pratar. Härligt!
IMG_0518

Bra killar

Jag lever, njuter av våren, packar flyttkartonger och umgås med bästa killarna just nu. 
Därav inget större bloggande, men min tanke är att det ska bli mer framöver. På måndag får vi nycklarna till nya huset. Jäsiken vad jag bubblar. Längtar. Kommer bli så bra det här. 
Kram till er alla som kikar in hos mig. Ni betyder så mycket!

Jag uppdaterar lite oftare på Instagram för er som är mer nyfikna… 

Rensar i kartonger och det poppar upp minnen

Jag är mitt i alla flyttkartonger. Tömma bokhyllor, rensa i sedan länge ”arkiverade kartonger” med bland annat gamla bilder.  Det var på den tiden det var helt naturligt att skicka in rullen på framkallning. Jag hittar en kartong där mycket minnen finns samlade, både bilder och andra saker som får mig att tänka tillbaks. Så roligt. Allt samlat i en kartong…

Vi åkte runt flera somrar i min lilla bil och gav konserter i kyrkor och på festivaler. Låt denna flytt få mig att förstå att jag faktiskt inte vill göra så med mina gamla minnen. Ner i en kartong. Om det inte hade varit för flytten så hade kartongen stått kvar där, bortglömd.

Utvalda foton ska så småningom in i ramar, upp på väggen. Jag hittar några diplom som jag är stolt över – de ska få vara framme. Inte för att glänsa på gäster, bara för att påminna mig om att jag faktiskt gjorde det där, den gången.

Jag bläddrar igenom några av bilderna och blir varm i hjärtat över hur glad jag ser ut och hur fin jag var. Samtidigt knyter det sig lite – jag kände mig inte riktigt så glad och fin just då.

Jag får ta det som en lärdom – att vara nöjd med mig själv, just nu och precis så som jag är. Just nu.

Var dag …







Var dag får jag hålla om dig 
Var dag får jag försvinna in i de blå, vackraste ögonen

Var dag lockar vi varann till ett leende eller ett gurglande skratt

Var dag förundras jag över att vi fick gåvan att ha dig hos oss

Var dag är som ingen annan dag

Vad var var dag innan du kom till världen, finaste älskade vän?!

Var dag med dig är en bra dag!

Varje dag. Världens finaste vardag.
Gå in till Maria och Kristina för att se fler tolkningar på fotoutmaningen idag – Vardag

Ledig lördag med massa kärlekmums

Såna här morgnar bara älskar jag! 
Vaknar upp långsamt utan väckarklocka, lite lördagsradio och sen kila upp och sätta på kaffet. Jag tänder ljus. Mannen läser tidningen och jag greppar kameran. 
baka kärleksmums, snoddas

Jag får hjälp att fota gårdagens bakade kärleksmums och det där charmknippet får mig att bubbla av glädje inombords. 
Och inte rör hon kakorna, nejdå! 
 Men jag kan hålla med om att hon är väldigt snubblande nära. Men bara nära.
kärleksmums, baka, flatcoated retriever, baka snoddas

 Sen är det frukostdags och vårt stadiga hundtrick ”hämta krokodil + insmickrande blick = godis” fungerar alldeles utmärkt!

flatcoated retriever

 Nu ska vi fortsätta dagen i samma anda tänkte jag. Med 16 dagar kvar tills BF så tar jag dagarna lite som de kommer. 
Jag jobbar inte mer nu på ett bra tag utan passar på att ta det lugnt och njuta av tiden som är just nu. Jag håller på att hoppa in i känslan av att något nytt är på gång. 
Känns som en bra plan!

Det enkla är gott nog

Det var längesen jag njöt så av att komma ut på en promenad i solen med mina käraste vänner. Eftersom jag inte kan gå långa sträckor nu så tog jag hjälp av cykeln. Enkel packning – två träningsdummisar och en påse med korv. 

Sån energi det gav att sticka näsan i solen, se alla mustiga höstfärger och löv som faller. En stund på parkbänken med de finaste. För en av oss blev det också ett dopp i vattnet. Behöver nog inte närmare ledtrådar för att gissa vem, va? 

Full av förväntan

Hej på er!  Igår träffade vi hundvänner från kursen vi gick förra året och hade en mysig dag. Inte så mycket träning med hundarna, mest bara träffas för att umgås och äta gott tillsammans. Så idag är en slappardag. Åskan har mullrat och det känns ganska mysigt att vara inomhus.

Och så är det väl dags att berätta en sak …

Över halva tiden har gått nu och jag har känt de där efterlängtade sparkarna ett par dagar. Jag har alltid undrat hur det känns. Nu vet jag. Det känns alldeles alldeles underbart!!!

Och jag är så tacksam. Över livet. Över ett nytt liv som kommer. Nu känns det lätt att glömma den långa trötta våren som var full av oro och längtan. Den historien kan jag ta en annan dag.
Just nu är jag bara pigg, lycklig och full av förväntan!

gravid, bebis, v. 21

Sommar och soliga tankar

Filosoferade lite på morgonpromenaden med vovven. Kom inte på när jag mådde så här bra senast, inne i själen. Pusselbitar som börjar falla på plats. Motgångar som börjar vända till medgångar. Ett inre lugn där oron inte får den minsta gnutta uppmärksamhet. Känns så enkelt nu, och kanske har det varit det hela tiden fast jag inte vetat om det…

Den här veckan har jag verkligen varit i nuet och helgen tillbringas allena med vovven. Skjutsade mannen till tåget i morse, han reste iväg med jobbet. Har dammat av min overlock-maskin som aldrig blivit använd (hoppsan) för nu kände jag att jag ska se vad jag kan åstadkomma. Försöka duger. Och kul är det!

Jag vill visa er ett hörn av vår altan. Ett blomsterstilleben. Olivträdet köpte vi på Mölnlycke Garden Center. Sen har vi en rosa (såklart) Verbena, pelargon och egensådd basilika. Den gamla zinkkannan har mannen fått ta över av sin mamma. Vacker patina har den!

Tips för er som bor i Göteborgsområdet!
 Rödbo Plantor & Växter besökte vi igår. Grannen tipsade om att de skulle ha mycket fint där till bra priser. Jag höll på att få en chock när jag kom dit. Så stort och en massa gångar med växter så jag kände mig snurrig (positivt snurrig alltså). Ligger nära Kungälv, värt ett besök! Där köpte vi den rosa Verbenan. Hängamplar hade de också … enorma!!!

Önskar Er en fortsatt härlig första lördag i juni – nu är sommaren här!