Posts in Category: personligt

Denna tålmodiga väntan …

Hela våren har varit en enda stor väntan för mig. På flera plan. Och därtill kommer den evighetslånga väntan på våren och värmen, men nu känner jag att våren är här för att stanna!

Ni som brukar kika in här kanske undrar vart jag tagit vägen. Det undrar jag nämligen själv.
Greppat kameran flera gånger, formulerat inlägg och haft olika projekt i huvudet, men nej … det går inte. Då har jag bestämt att så får det vara, för jag vet att lusten återkommer när tiden är inne. Det är trots allt väldigt roliga saker som händer i mitt liv just nu men all kraft går tydligen åt till att vara i nuet, äta, sova och jobba.

Utanför vårt hus blommar körsbärsträden. För att kunna stå ut att vara en blomma på dessa träd krävs en lång väntan och ett enormt tålamod. Att under ett par dagar varje år slå ut med sina blommor och vara så där sagolikt vackra, för att sen tappa sina blomblad och vänta ett helt år för att få blomma igen.

Detta blir mitt bidrag till söndagsbilden inne hos Fabriken.

Att samla ihop sig

Jösses vad veckan gått fort. Eller fort och fort, den har i vilket fall inte givit nån större ro. Allt har rullat på och mycket har hänt på det personliga planet. Mycket att ta in, mycket att fixa med.

Idag är första lediga dagen och jag andas ut.
Jag hinner tända de där vackra ljusen.
Äta frukosten långsamt. 
Bara få vara …

Måndag igen …

Halloj på er!

Helgen som gick så befann jag mig ute i garaget en hel del och slipdammet yrde. Jag har slipat soffdelarna så nu ska soffan sättas ihop. När jag ändå var i ”slipdimman” så passade jag även på att slipa ett par stolar som ska få plats i växthuset. Tänkte att vi ska ha plats för att sitta och njuta därinne i år. :-)

Kan inte låta bli … måste bara visa ett par bilder från helgen – mannens barnbarn, solstrålen Emilia!
Det var babysim och mannen var där med kameran! Så fin!!!

Vad händer i veckan då?
Jo, bloggerskan fyller visst år, men tyvärr så har vi kvällsrepetition just den dagen så nåt speciellt firande blir det inte. Att mars har infunnit sig ser jag som ett vårtecken så jag hoppas på att värmen stannar kvar som i helgen och att vi får lite sol! 
Kram
Pernilla

WOW

VILKEN DAG!!!

17,9 grader längs husväggen där det snabbt ställdes upp två stolar för njutnings skull! Grillen gick igång, vårhuvudet gick igång …

Rensa bort höstlöv, gå in i växthuset, stå där bara och fundera hur årets plantor ska stå.

Binda upp grenar på klätterhortensian, plantera om inneblommor i ny jord.

Hälla upp ett glas vitt och sätta sig till ro och bara njuta av fågelsång och solens värme och känna doften av älgburgaren som ligger i grillen… – men gosh, detta är ju helt galet härligt!!!!!!!!

Och det är ju inte bara vi som njuter… en vårgalen Wilma har idag bara varit såååå nöjd med att få vara ute mest hela dagen. Ligga i solen och leka med sin favvis ANKAN! Haha, jag har gått runt här hemma, ja just det, har tvättat fönster oxå, och så har jag sett ut på altandäcket och där ligger hon bara – nöjd. Att bara få vara , ute, njuta , lyssna, lukta, busa ….

Å så … idag var en tjej här och kikade på matsalsbordet. Hon tar det! Kommer och hämtar det i veckan. Så skönt!!!

This is me!

Detta är temat hos Fabriken idag.

Vem är då jag?

Jo, jag är violinist och jobbar heltid i en symfoniorkester. En nackdel med att jobba som violinist innebär att jag i princip aldrig är ledig. Efter ett par spellediga dagar känns fingrarna som sega korvar (jag lovar) så jag måste hela tiden spela för att hålla formen. ”Lediga helger” innebär förberedelse inför nästa veckas program. Så jobbet blir därför såklart en hel del av mig. Musiken blir mitt liv. Men det ger mycket också. Det är mitt drömjobb!

De bästa av konserter så får jag rysningar på ryggen av hur häftigt det är att sitta mitt i orkestern och skapa den här musiken tillsammans. Ibland brukar jag tänka, ”Åh, kan vi inte spela det där stället igen, det är ju så himla maffigt o fint !!!”

Jag spelar folkmusik också. Sköna kontraster!
Mer friare än klassisk musik, men lika medryckande och ger också garanterat rysningar, haha!

När musiken slutar efter en klassisk konsert och vi går hem så kan jag känna mig upprymd av vad jag fått varit med om, men samtidigt en tomhet. Att lägga ner så mycket av sin kraft på att skapa något just i den där stunden men inte ha något kvar mer än minnet och känslan av hur det kändes att spela.

Det är nog därför som jag har en brinnande lust att ta tag i saker när jag är ledig. Kan inte sitta still (förutom när jag bloggar eller har fastnat på en bana i Candy Crush…gosh)
Att få sy den där lampskärmen eller att måla om ett hörnskåp Att skapa saker som jag kan få ha kvar!

Jag kan nästan hyperventilera när jag kliver in på en ny loppis! Jag tokgillar att gå på auktioner och spana efter den där rätta byrån.
 
Jag älskar våren och att fota blommor!

Jag bor med min sambo B och hunden Wilma i ett parhus. En liten trädgård har vi och i somras byggde vi vårt växthus! Jag älskar våren och jag njuter av att våren nu ligger där på lur.

Att köpa hem tulpaner och vårlökar. Det är lycka att redan nu i februari börja tänka på vilka fröer som ska ner i jorden och hur vi ska ha det i växthuset i sommar. Mina favoriter bland blommor är pioner och rosor, i rosa, vitt och lila!

Att fotografera är riktig avkoppling för mig.

Det ska också vara en kontrast till jobbet, där allt måste vara helt perfekt på micro-sekunden. När jag fotar så ska jag bara ha roligt, och inte ha en massa krav på att det måste bli helt perfekt. Det är skönt och det är jag. Jag måste ha den balansen.

Sen har vi den där hunden…

Hon tog mig med storm och det bästa vi vet är att åka på hundträffar och kurser. Man träffar nya människor, pratar hund… då kan ju inget bli trist, va?!!!

Haha, kolla vad vi har fokus här!

Vem är jag mer då?

Jo, jag tror att jag är en lyssnande person när vänner har saker att berätta. Jag dömer ingen förrän motsatsen bevisas.  I varje svår situation försöker jag se något som är positivt. Det hjälper, jag lovar!
Jag är nära till känslorna, ärlig (ibland för ärlig) och tror på att om ger jag ett leende eller hjälper någon så får jag det tillbaka. kanske inte direkt, men på lång sikt.

Det har verkligen tagit hela dagen att skriva det här inlägget… (skyller då lite på att jag jobbat, tangentbordet hoppar över mellanslag och bokstäver hela tiden och så har jag haft konsert.. och så  är Wilma så himla skendräktig så jag blir så enormt störd av henne när jag ska tänka, haha, sötnosen!) 

Nu ska jag gå in och kika på vad ni andra skrivit. Spännande!!!
Kram
Pernilla

 

När man köper julklappar till sig själv

Jag pratade ju innan jul om att jag köper julklappar till mig själv. En finfin julklapp som jag fick av mig själv var en scanner. Jag har så mycket bilder, både själv och från mina föräldrar, som jag vill bevara.

Papperskopior bleknar ju med tiden så det känns bra att få in bilderna i datorn. Det får ta sin tid, det är inte lite bilder! Kul att se tillbaks på vad jag hade för mig i mina unga år! Mycket pysslande var det och så hade jag visst ett dragspel på magen när jag var fyra, haha!

Och så är det så kul när man bläddrar i albumet och får se entrén till Liseberg, en ganska så oansenlig byggnad just då i jämförelse med idag. Tänk om jag DÅ hade vetat att jag en dag skulle bo i Göteborg och spelat på Lisebergs stora scen. Nej, man kan aldrig veta vart vinden blåser, man får bara hänga med!

Nu och framåt

Att gå in i ett nytt år känns alltid spännande, men för mig känns just det här årsskiftet lite extra spännande. Förra årets sjukskrivning har satt sina spår i min kropp och själ och nu känner jag att jag ska göra en nystart. Nu kan inget stoppa mig. Det skulle i så fall bara vara jag själv.

Och jag har insett att när man drabbas av hemskheter och bakslag så är det faktiskt helt naturligt att känna sig ledsen. För vi vill ju alla må bra, känna oss friska och starka. Det är viktigt att våga känna efter men att sen ta kontrollen över det man kan ta kontroll över och lita på att det man gör för att komma framåt leder till något bättre – även om det tar tid.

Kroppen ljuger aldrig men våra tankar och känslor är alltid en tolkning av verkligheten. Våra tankar är inte alltid verkligheten. Genom att ändra våra tankar i den riktning som gynnar oss så kan vi skapa en verklighet där vi mår som allra bäst.

Inhandlat vackra tygböcker att skriva i och börjat att läsa denna bok. Det känns skönt. Poletten har trillat ner och nu kör vi!

"Lycka nu" av Titti Holmer

tavla, tulpaner,

Tulpanerna är givna här hemma så fort det står januari i almanackan och den fina tavlan från duktiga Louise står just nu och pryder byrån i köket. Jag har tagit skott från doftpelargonen och satt i vas. Doftar citrus när man rör vid bladen, härligt!

Alla är vi olika

Jag lever tillsammans med en äldre man. Jag blir kär i en människa och inte i en ålder, och det har aldrig varit ett problem för oss. Det som jag kan störa mig på är när folk tar för givet saker, som när vi skulle köpa ett matbord och butiksförsäljaren hela tiden pratade med mig.
 ”Vill DU ha den hemskickad? ”
”Nej, VI hämtar den gärna här direkt”
Hur ser rummet ut där DU ska ha det?” 
”VI har ett ganska stort rum där det ska stå”. 
Och så vidare…
Idag var mannen och jag på Systemet för att inhandla ett smarrigt rött vin till lammet ikväll. 
Bakom oss i kön står ett par i min mans ålder, det visar sig att de är gamla bekanta till honom. Både kvinnan och mannen har sån där hög volym på rösten så det var ingen i någon av de långa fredagsköerna som kunde missa vad de sa.  Och det blev liksom aldrig av att jag och dom presenterade oss för varann. När det också går ett antal för många sekunder så känns det så där försent.
Jag kommer fram till kassan, kassatanten tittar på mig och jag ser i hennes blick att hon kommer fråga det där som händer mig ungefär varannan gång jag går in på systemet. Jodå.  ”Kan jag få se på din legitimation”.
Min 20-årsdag var inte direkt igår och just idag var jag inte på smickerhumör, så jag mumlar jag lite tyst ”ja visst, här kommer det”. 
Jag betalar, och när jag är på väg att packa ner i påsen så kommer paret bakom och  kvinnan säger entusiastiskt (med sin höga stämma) : ”Jag trodde först du var dottern, men så är det ju inte, du är ju frun!” 
Jag ler ett sånt där leende som man gör när man inte vet vad fanken man annars ska göra. 
Hon lägger glatt till ” Och du fick visa leg! Sträck på dig för sjutton!!!” 
Ja, eller ett annat alternativ skulle vara att sjunka genom golvet. Ett annat att gå ut.

Nu …

Nu blir det ett långt inlägg med text här … och en liten bild, men den som läser får se… :-)

Det kanske finns en mening med allt. Att tänka så kan faktiskt underlätta när man går in i sin 5:e månad på sjukskrivningen.

Nu känns allt mycket bättre med min arm (för er som inte vet något om det här så kan ni läsa om det HÄR och HÄR ) och jag ser en ljusning. Men det tar så lång tid. Vissa dagar kan jag undra vad jag pysslade med innan det här hände och allt på jobbet känns så långt bort.

Men jag började med att skriva att det kanske finns en mening med allt…

Jag har nog ändå utvecklats som person under den här perioden. Att släppa sin yrkesroll som i mitt fall är så starkt förknippat med mig som person, med hela min livsstil och hela min vardag. Om man håller uppe att öva ett par dagar så känns fingrarna som tjockkorv (jag lovar!) så det gäller att hela tiden vara på topp.

Nu när jag är på jobbet och hälsar på kollegor och vänner (det är samma sak i mitt fall) så känns det annorlunda. Jag kommer dit som ”mig själv” och inte som ”violinisten” och den känslan är påtaglig, skrämmande och ganska skön samtidigt.

Nu har jag haft mer tid att fundera på vem jag ÄR, det är så lätt att fastna i roller, i klyshor och ett beteende som är starkt förknippat med ens jobbroll. Men nu är det bara JAG. Och jag inser att jag duger som jag är.

Svårt att förklara exakt, utan att snuttra in er i en massa text bara, men kanske förstår ni hur jag menar. Jag har i vilket fall förstått att för att må bra när det känns som sämst så finns det alltid något som jag kan tycka är roligt.

Jag fick ett telefonsamtal från min chef för ett tag sen som sa till mig att jag skulle göra saker som var roliga nu och som jag annars inte hade hunnit med för jobbet. Det gör mig på bättre humör och med träning och ett glatt humör så kommer jag ha de bästa förutsättningarna att bli bra och komma tillbaks med en kraft som jag inte hade ens innan jag blev dålig. Jag blev väldigt glad för att höra de orden och det är så sant! Pepping och glada tillrop! Vilken chef!  Och jag har upptäckt att det finns så mycket roligt!

Tyvärr är mycket roligt för mig även ansträngande för kroppen så jag får välja mina roligheter, men något som jag har gjort är att försöka lära mig mer om foto, redigering. Jag har också pillat lite med grafiska tavlor, den här ska föreställa ett ”fermat” som inom musiktermer menas att när man sätter ett fermat över en ton så ska den tonen hållas ut längre än tonens värde. Kan bli hur långt som helst alltså …

Slutpratat för nu, men summan av kardemumman är att det nog finns en mening med allt…. 
Jag ser på mig själv på ett nytt sätt, och det stärker mig. Jag är på rätt väg och allt kan hända och det känns väldigt spännande och kul!!!

Kram på er som orkade läsa hela detta inlägg … ♥

En dag med det lilla extra ♥

 Hos oss blir det idag ingen riktigt vanlig tisdag. Det är nämligen bloggerskans födelsedag! Inget speciellt inplanerat mer än att mannen och jag ska laga en god middag senare idag. Och det är inte så bara…
Älgfilé och en fet god sås till det och grönsaker. Fet, ja just det för här kör vi på LCHF-vecka och då spar vi inte på grädden minsann!

Kram på er!