Villa Villerkulla

Vi är lite överallt just nu. Både inne och ute.
Idag skulle köket bli klart, men så kom solen och en helt klarblå himmel så planerna ändrades. Min feber som jag drogs med igår har stillat sig och jag kunde inte motstå att vara ute idag, trots att jag vandrade runt i trädgården i ultrarapid.

Mannen har istället fått köra på högtryck så trädäcket tvättades av, fönstren putsades, rosorna klipptes och så slank en öl ner mitt i allt det där när solen gassade som bäst. Ja, mannen ligger då  i må jag säga! :-)

Jag har satt en herrans massa luktärter i små odlingskrukor, tycker de har så fina färger. De ska få sitta som en ”luktärtsvägg” uppe på vår balkong har jag tänkt. Har funderat på att låta dom snirkla sig upp mot ett armeringsnät på nåt sätt. Kan bli fint dé!

Nu är det Villa Villerkulla både inne och ute. I morgon ska trädäcket oljas in så därför står alla möbler och krukor ute på gräsmattan. Inne är det röra i köket och gurkplantorna står och gottar sig på matrumsbordet och väntar på växthuset som vi nu har beställt. Det blev detta växthus som jag skrev om tidigare och beräknad nedkomst är nästa vecka! Som sagt, saker här och där, men det kommer ju bli superbra snart när vi får styr på allt så jag är inte orolig. Känns bara kul!

Tack fina ni för er respons på mitt förra inlägg! ♥
Ikväll tog jag en kort promenad (typ 30 meter) till ett par underbara träd med rosa blommor. De blommar bara ett par dagar så det gäller att passa på. Bilder kommer i morgon!

3 Comments

  1. Annika 6 januari, 2015

    Åh luktärter är så fina, blir säkert jättebra att låta de klättra i ett nät! Läste det förra inlägget också, och det kan vara nyttigt att stanna upp ibland och tänka efter. Jag tror det är många som identifierar sig alltför mycket i vad de GÖR istället för vem de ÄR. Kram på dig!

  2. Miras Maräng 6 januari, 2015

    Annika: Så sant!
    Kram tillbaks!

  3. Tina 6 januari, 2015

    Jag har nu läst din berättelse och kan inte sluta förundras över hur man anpassar sig så snabbt i alla lägen. Valet är ju inte alltid vårt eget, olyckor dyker ju bara upp och det måste ju bara till en förbättring av situationen..
    Det var ju verkligen en toppendag igår, vilken lycka!
    (Ja, jag byggde bordet av gammalt spillvirke jag hade i en hög.)

    Kramen

Kommentera